

Min fina lilla mamma. Idag är det 10 år sedan du somnade in och jag minns det som det var igår. Jag saknar dig och önskar att du var här hos oss. Du kommer alltid finnas i mina tankar. Jag älskar dig för alltid.
Denna fina dikt fick jag av min mamma några dagar innan hon somnade in:
Vi möts igen!
En gång skall vi åter mötas, där på andra sidan bron. Från en jord där känslor nötas. Ja, jag lever med den tron. Efter prövningar på jorden går vi till en bättre värld. Ja, det är som de orden ger mig styrka på min färd. När jag ser den stjärna klara lysa upp en hotfull jord. Ja, då kan vårt liv ej vara tomma meningslösa ord. Nej, jag tror ej på en himmel, där vi går på gator av guld. Men någonstans i rymdens vimmel väntar någon vän och huld. Böner emot skyn sig svingar och små änglar säkert finns. Fast de går med dolda vingar, någon jag mött och minns. Detta livet är ej slutet. Ja, det känner jag så väl. Är en gång sigillet brutet finns vi ändå med vår själ. Många säger det är drömmar men det stoppar inte mig. Någonstans där livet strömmar skall jag än en gång möta dig.
















