En annan dag..

Jag snöade in på wordfeud. Alfapet. Någonstans i den sömlösa natten. I dimman.. Yrvaken. Funderandes på långa ord. Mitt emellan allt spring fram och tillbaka till barnens sängar funderade jag ut så långa ord jag bara kunde. Slog bort tröttheten. Ja. Jag var faktiskt bättre än vad jag trodde. På alfapet. Den höga febern slog till hos små killarna och förkylnings blåsor på store brors tunga. Gråt och o tröslighet.. Stackars dem och stackars oss... Sliten mamma. Sliten pappa. Ibland känns det som att o tillräckligheten tar kål på en. Just de nätterna.. Då räcker vi verkligen inte till. Vi gör inte det och då känns det tufft. Väldigt tufft. Morgonen gryr. Barnen frisknar till. Jag öppnar mina grusiga ögon.. Trött. Ja. Jag är så satans trött. Det är tufft att vara tre barns förälder. Baske mig. Djupa andetag. Hinna med alla. Vill inte stressa. Hur gör ni? En vardag med tre barn. Barnen sover. Jag lägger mig på soffan. Tar min iphone och spelar lite alfapet. Funderar på något annat en stund..I morgon är en annan dag.

Som ni sett har det fått bli en heldel blogginlägg från mobilen det sista. Därav kort kvalitén. .

Fortsättning..

Tystnaden råder. Alla barnen sover. Fortfarande... Du milde tid. Det här händer inte. Aldrig. I detta huset är det oftast uppstigning kl 5.30. Så den här stunden ska jag suga lite extra på. Självklart borde väl en annan också sova. Men en lugn morgonstund helt för sig själv är nästan mer värdefullt än några fler minuters sömn. Så här sitter jag och myser med min lilla blogg. Min lilla blogg som jag just nu inte riktigt vet vad jag ska göra med. Lider allt som oftast av extrem blogg torka..Nu. Inläggen blir glesare och glesare och dess innehåll blir allt tråkigare. Känns det som. Ska ta mig en ordentlig funderare på detta. Kanske en paus. Säg gärna vad ni tycker.. Lite inspirations tips. Mottages gladeligen. Nu ropar storebror. Dags att ta tag i den här dagen. Tack för vår lilla mysiga stund tillsammans.

Puss

Min vän..

Vi beger oss snart ut i solen. Igen. För att hämta storebror på dagis. Har en förkylning hängande över mig som får även den kortaste promenad att kännas milslång.. Vi hänger mycket på min väns altan just nu. De har både altan och trädgård. Lyxigt. Vi har ingetdera. Snart. Kanske. Hoppas. Tid. Behövs. Hon har lärt mig att dricka kaffe. Min vän... Bra eller dåligt... Nja sådär kan väl tyckas. När jag inte tyckt om det innan. Men det behövs i mitt liv just nu. Lite kaffe mycket mjölk och jag blir pigg och glad. Så låt det väl bli en last då. Jag är ju snart 33 år. Jag har lärt henne att dricka vin. Min vän. Rosé. Snart får det bli röd vin tror jag allt. Men en sak i taget. Det är bra tycker jag. Att hon börjar gilla vin. Min vän. Nu kan vi göra det tillsammans. Dricka vin en varm sommar kväll på vår altan. Härligt!! Nu ska bara den satans altanen blir färdig också. Men bra grym är hon min vän.. Läs om henne och hennes resa.

Pöss på er!!!!

Så sant..

Du har röda sprickor i dina ögon. Ja så sa min väns 4 åring idag när han tittade mig i ögonen. Så spontant och så härligt. Så sant. De röda "sprickorna" lär hänga med mig ett tag nu.. ringarna under ögonen likaså samt den underbart härliga degiga magen. Magen. Där de nyss bodde. Det är så härligt. Jag erkänner. Jag är sliten. Det är jag. Men ack så lycklig..

Trevlig helg

Kram på er

4.5 kg bebis..

Sovmorgon till 10.30.. Japp så blev det denna morgon. Underbart! Behov av mer sömn. De nattliga rutinerna består ju nu förtiden av toa besök och att försöka vända mig i sängen.. Med mannens hjälp. Magen är för tung för att kunna vända den själv. Funderingar och åter funderingar. De få timmar som jag sover drömmer jag väldigt otäcka drömmar. Märkliga drömmar.

Besök på specialist mödravården idag. Ca 2200 g resp 2300 g väger våra killar nu. Fantastiskt! Så litet litet men ändå stort nog. När man väntar en äggs tvillingar så rekommenderas igång sättning runt 37 fullgångna veckor. Tiden får utvisa vad som händer. Förvärkarna speciellt på kvällarna blir kraftigare och kraftigare så jag hoppas på att förlossningen startar av sig självt.

Varm kram till dig!

Tack..

Tacksamhet. Ja det är det jag känner när jag läser de värmande ord ni lämnar efter er i kommentarerna. Att finna nya fina bloggar livar också upp och berör mycket. När blomster budet knackade på min dörr igår och lämnade en underbar bukett med tulpaner så börja jag nästa gråta. Hormoner visst, men omtanke är väl det främsta ordet. Det är fint. Tack min vän. Jag är lycklig och känslig=) Jag må vara trött, stor och allmänt grinig, just nu. Men mitt frisör besök i förrgår lättade faktiskt upp, mycket. Nu har jag åtminstone ingen ut växt eller slitet hår. Alltid något. Hon är bra min frisör och säger kloka saker och bjuder på goda karameller. Tack. En fin blogg har hon också. Att jag åt lunch med en go vän och att jag baske mig ska gå på fest nästa helg piggar också upp. Att jag sedan inte har några kläder som passar eller att jag inte kan följa med ut spelar ju absolut ingen roll. Att om ringas av skratt och sus och dus kan man ju göra även fast man är tok gravid med tvillingar.. Jag får göra det liggandes.. hihi!! Att jag sedan bär på den finaste skatt inom mig får mig att orka ett par veckor till.. Men jag lääängtar massor..

Tack för att ni finns både här och där, ni är absolut de bästa;)

Förresten huvudet nedåt för båda grabbarna, igår.. Hoppas de ligger kvar så nu.

Måndag..

Måndag och inte långt kvar till julafton. Sonen längtar massor.. Funderar över hur mycket snö det ska komma.? Stackars mannen i familjen sliter med skottning och massa annat. Gravida frun önskar att hon kunde hjälpa till lite mer. Borde köpa en snö slunga.. Fast de är nog slutsålda för länge sedan. Ska försöka mig på att städa lite i köket iallafall. Ja en Måndag hos oss..

KRAMAR

Hyacinter..

Då går vi in i vecka 29 idag. Två veckor kvar. På självaste julafton är jag precis 30 fullgångna veckor. Då är ytterligare en milstolpe avklarad och riskerna för komplikationer om grabbarna skulle födas minskar drastiskt. Ja så känner jag nu. Jag får sätta upp lite delmål, då det är väldigt tungt och jobbigt och det blir väl inte lättare precis. Nästa milstolpe är v 32. Vill inte klaga men jag kan inte låta bli. Jag känner mig allvarligt talat som ett helt hus. Magen är så stor så jag får liksom hjälpa till att lyfta den när jag ska upp ur sängen eller soffan.. Mina höfter gör ibland så ont så jag håller på att smälla av och sammandragningarna kommer allt oftare. Enligt min barnmorskas gamla sf mått så är det nu näst intill större än vad det var när Filip föddes. I Onsdags var jag iallafall på tillväxt ultraljud. Det kommer jag gå på nu varannan vecka tills de anländer. Allt såg väldigt bra ut. De växer precis som de ska och var nästintill lika stora. Väldigt skönt då det finns stora risker med att ha en och samma moderkaka.

Idag vill jag dela ut världens största ris till den idiot som igår stal min plånbok... Hur f*n kan man göra något sådant? Uch.. orkar inte ens tänka på det mer. Hallååååå jag är faktiskt graaaavid. Absolut inte ok..

Men det doftar iallafall underbart här hemma. Utav hyacinter. Kan inte få nog utav dessa blommor.. Tycker de luktar så gott. Sedan är det Fredag och det gör mig glad. Ser fram emot en skön helg med mycket vila..

Sköt om er

Om en Måndag..

Telefon kö.. Finns det något tråkigare. Idag. Sjukskriven. Första dagen. Känns konstigt. Men jag känner mig väldigt lättad. Nu kan allt ske i min egen takt. Magen växer mer och mer. Snön faller.. Jag kunde inte hålla mig längre, har tagit fram lite advents stakar. Mysigt!! Japp så är det hos mig idag..

Tack D och din familj för den fina presenten. Jag gillar den mycket.

Kramar

Vatten, vilja och en utmaning..

Att det kan vara så roligt med vatten... Just nu står det 5 grytor på spisen fyllda med vatten. Lilleman kokar mat förstår ni. Eller massa gooooodis rättare sagt. Vattnet skall vispas och hällas från den ena kastrullen till den andra och sedan så klart provsmakas. I morses hann han inte gå till dagis... Mamma hinner inte, måste koka godis. Men efter många om och men kom vi äntligen iväg till dagis. Fotografering idag. Mamma lovade att godiset fick stå kvar på spisen och gotta till sig tills efter dagis. Då får pappa ta över för då jobbar mamma. Så får vi se hur det går med läggningen ikväll. Mycket vilja nu.. Jag klappar mig på magen och tänker på när de är tre som står där vid spisen och kokar godis... Ja hur ska det gå? Ja det är lång tid dit=)

Har blivit utmanad av min finfina barndoms vän krickelin. Jag skall berätta tre saker som ligger mig varmt om hjärtat och sedan visa en favorit bild. Bilden är från vår bröllops dag. Ett lite oplanerat kort som min vän Maria tog när jag var på väg att gå och kissa bakom en buske i gummistövlar. Hehe!! Jag gillar det kortet skarpt. För det första för att det påminner om vår underbara bröllopsdag samt allt vackert som hände den dagen samt humorn och frihets känslan som bilden ger..

1. Min familj och alla nära och kära.

2. De två små mirakel som ligger i min mage.

3. Vårt hem. Mitt lugn.

Jag ska utmana andra bloggar också. Jag utmanar Aleks i underlandet, Ljuva drömmar och

I love bling bling. Så töser visa nu en fin bild samt skriv ner tre saker som ligger er varmt om hjärtat.

Likadan..

Japp en likadan matta fick det bli som den vi har på kontoret, fast denna gången i modell avlång och den får ligga i hallen på övervåningen. Tycker att de är så fina och passar bra in i vår vita miljö;)

Mannen gjorde scones till frukost i morses. Ljuvligt gott!! En bra start på dagen kan man säga. Sedan begav vi oss hela familjen till leos lekland och lekte av oss. Kul Kul!! Jag stör mig dock på att jag är så förbenat trött hela tiden.. Trots bra mat, tillskott på vitaminer och mineraler samt ytterligare tillskott på järn. Så vill jag helst bara sova konstant. SUCK!! Har ingen ork alls. Igår kväll fick jag till och med hoppa över att gå på en trevlig fest som jag länge sett fram emot att gå på. Ja, jag skulle bara vara där en stund hade jag tänkt mig med inte ens det orkade jag. Imorgon ska jag ringa min bm och boka en tid så jag kan komma och ta lite prover.. Tror att det kan vara bra.

Önskar er en mysig Söndag kväll med valvaka och allt=)

Sköt om er!!

KRAM

När tiden stod stilla..

Kan pappa sätta sig på stolen en stund? Nej, jag kan stå här borta med Filip? (Försök att få en 2 åring att sitta still i ett rum fullt med saker som man inte får röra). Nej, det är nog bäst att du sätter dig ner. Min man sätter sig på stolen jämte mig och tittar stor ögt på skärmen. Lilleman lever rövare. Men för oss står tiden stilla... Som ni ser här på skärmen så ser vi ett litet hjärta som slår. Men tittar vi här uppe så ser vi ett till litet hjärta som slår. Två små hjärtan som bankar kära ni. Tankarna flyger igenom mitt huvud. Konstiga tankar.. Vadå har den lilla krabaten i min mage två hjärtan, eller vadå? Nej, förnuftet säger självklart inte, men tankarna flyger iväg.. Lilleman välter en sop tunna. BOOM!! Va, vadå är det TVILLINGAR????? Jag och min man tittar på varandra. Ska vi skratta eller gråta, ska vi bara gå därifrån och låtsas som inget har hänt? En skräckblandad förtjusning stiger som inte på denna jord går att beskriva.. Omtumlade och lyckliga går vi därifrån. Min man, min son, mina små bankande hjärtan i min mage. Jag går förstås också med men min hjärna är någon helt annanstans. Vad ska vi ha för bil älskling? Min mans första fråga. Ja, du vad ska vi ha för bil? Kan man säga att det är en ganska så typisk manlig fråga.. Några dagar därefter fyller mannen 30 år och kort därefter lilleman 2 år. Det är full rulle hemma med kalas, fest och allt därtill. Jag pendlar mellan festmåltider och toa besök, säng liggande ena stunden och fest klädd med ett leende på läpparna andra stunden. Mår så fruktansvärt illa...BLÄ! Vi packar våra väskor och drar till Cypern. Hela familjen.. De små bankande hjärtan i min mage får också åka med. De likaså sin mamma uppskattade kanske inte värmen lika mycket som mannen och sonen gjorde. Men många underbart roliga och mysiga stunder hade vi och framför allt vi hann landa i allt. Nu är det skönt att vara hemma. Efter ultraljud och tester är det nu skönt att kunna berätta om vår "lilla" hemlighet. Så här sitter jag nu med magen i vädret, smått lönnfet,brösten stora som meloner och om jag jämför med tidigare graviditet en känsla av att vore i vecka 25 kanske 30. Hm.. Jag är i vecka 14..

Men jag känner mig väldigt lycklig, förväntansfull och pirrig..

För håll i hatten, går allt som vi hoppas på så ska jag fasen i mig bli tvilling morsa...

KRAMAR

Min man..

Fyller 30 år idag. Min älskade man. En av de två viktigaste personerna i mitt liv. Den underbara, snälla, glada, sociala och galna data nörden. Den absolut bästa. Min man... Han som får mig att känna mig hel, han som får mig att skratta, han som får mig att känna mig trygg och lycklig precis varje dag. Du är den bästa!

Grattis min älskling

Älskar dig!!

Dansa..

Det soliga vädret håller i sig.. Åh vad härligt det är=) Visst blir allt så mycket lättare och roligare när det är fint väder. Jag har precis avslutat en behövlig storstädning här hemma. Men hög party musik i bakgrunden så gick det som en dans. På tal om dans... Jag börjar bli riktigt party sugen. Var evigheter sedan jag var ute och dansa. I slutet av juni har jag och några vänner en kväll inbokad.. LÄNGTAR!! Då blir det rosé, fint väder och dans för fulla muggar.
Antagligen till låten nedan, den har jag städat loss till idag.. Hihi!!

Lite bilder från vår mys förmiddag=)

Om tacksamhet..

Jag knyter åt mina löparskor och springer en sväng med en vän. Så befriande. Vi springer i skogen. Så vackert. Så levande. Jag gör rabarber kräm till min son. Jag tänker tillbaka på när jag var liten och min mamma gjorde rabarber kräm till mig. På sommaren. Vi var i stugan i Varberg. Det var varmt. Precis som idag. Jag åt det med kall mjölk. Sittandes utomhus i gräset, barfota. Det var så gott. Min son slurprar i sig det. Han älskar det. Precis som jag gjorde. Han är barfota, sittandes i gräset. Igår var det morsdag. Min dag och alla mammors dag. En dag av fullständig lycka. Av värme och kärlek till min familj. Min mammas dag. En dag med många tankar. Många minnen. Många känslor och stor saknad. En dag då jag blir påmind om vilken tacksamhet jag bär på inombord. Tacksamhet till min mamma för att hon gjorde mig till den jag är idag. För allt hon lärde mig. Tacksamhet för att jag fick leva 21 år tillsammans med henne. Jag tänker tillbaka på den sista tiden hon var i livet. Mer död än levande. Hon ville in i det sista lära mig allt hon kunde. Som att betala räkningar. Som att laga mat. Som att tvätta. Som att vara ekonomisk. Som att ta körkort... Ja saker som är självklara att lära sitt barn. Hon ville så gärna få se mig växa upp till den jag är idag. Få se mitt barn. Min man. Mitt hus. Vara endel av vårt liv. Hon ville prata om livet. Om glädje. Om sorg. Om smärta. Hon ville krama om mig och säga att älskade du det kommer bli bra. Om ett tag. Hon ville linda in mig i bomull för att det inte skulle kännas lika jobbigt för mig när jag föll. När hon dog. När hon var borta. Borta för alltid. Ända till det sista andetaget ville hon lära mig. Inte lämna mig ensam i denna stora stora värld. Tillslut fick hon ge vika för sin sjukdom. Min mamma. Min starka mamma. Var borta. Saknad. Jag blundade. Jag gick i en dimma. Ett tag. Men jag tvättade. Jag betalade räkningar. Jag lagade mat. Jag var ekonomisk. Jag tog körkort. Mitt liv gick vidare. Nu nästan 11 år senare tänker jag fortfarande på min mamma. Ofta. Jag har gått igenom glädje. Sorg. Smärta flera gånger om. Jag är vuxen. Det är så livet är. Idag är jag själv mamma. Så fantastiskt. Så roligt och så underbart.

Tack

Blåbär och horn

En ledig måndag hos oss. Mannen är hemma igen. Saknad. Vi äter massor av blåbär och dricker smoothie jag och sonen. Vi kör varandra i min gamla vagn. Dock med varierande resultat.. Sedan provar vi bad mössan med horn på och skrattar åt varandra. Det är en rolig mössa det där. Vi promenerar till parken och leker. Hela tiden skall jag göra samma sak som sonen.. Vi klättrar längs upp i klätterställningen och sedan åker vi rutchkana ner. Lite läskigt tycker jag det tycker inte sonen. Vi gungar.. Jag gungar sonen sedan skall han gunga mig. Sedan sitter vi på golvet i köket när vi kommer hem och äter ännu mer blåbär. Jag känner mig som barn på nytt..

Lite från mitt hjärta..

Fredagen är här. Känner mig trött. Känner att jag inte riktigt orkar någonting. Idag. En funderar dag. Vissa dagar är så. Funderar över vad jag vill hitta på. I mitt liv. Jag vill göra något nytt. Något spännande. Jag vill inte jobba helg och inte sena kvällar och speciellt inte långa nätter. Längre. Byta bana helt och hållet. Ja det vill jag göra. Ja det vill jag faktiskt göra. Smakar på orden. Det låter rätt. Helt rätt. Jag har vårdat så länge jag kan minnas. Jag är trött på det nu. 1 1/5 års ledighet fick mig att tänka om. Eller den nya livs situationen fick mig att tänka om.

Det blir mer verkligt att skriva det här. På bloggen. Så nu är det skrivet. Det tar tid. Ja för mig.. Det handlar om rädsla. Ibland är jag rädd. Ja jag är rädd. Ibland. Det är väl alla för olika saker. Vad kan jag göra mer än de saker jag vet att jag är bra på. Att vårda. Jag vet att jag måste våga. Det handlar om det. Just nu för mig. Att ta ett steg emot något som jag inte har en aning om. Det låter kusligt.

Men jag växer..

Om att baka

Jag skulle vilja bli bättre på att baka. Jag gör det nästan aldrig. Slänger ihop lite scones ibland till frukost men de är det enda. Min vän Malin hon bakar jämt och allt som hon bakar smakar gudomligt, hon borde öppna ett konditori... Även mina vänner Minna och Mela bakar ofta. Minna brukar skicka med oss en påse kladdkaks muffins ibland. Till min mans stora förtjusning.. Han får ju inte så mycket hembakt här hemma.

Ja det känns som de flesta jag känner bakar ofta. Så nu ska jag ta tag i detta och göra det till en vana. Så alla baktokiga ett gott och nyttigt bröd recept efterlyses.

Nu vänder det..

Trött, sliten och förkyld mamma pustar ut efter några dagars isolering. Mycket hostande och snörvlande lite sömn. Nu vänder det.. Äntligen börjar lill herren i huset friskna till. Härligt!! I natt har vi alla fått sova en hel natt vilket gör så oerhört mycket. Jag älskar att sova... Innan jag fick barn tänkte jag aldrig så men nu för tiden tänker jag på det ofta och det uppskattas betydligt mer. Idag skall vi ut i det härliga soliga vädret och andas in frisk luft sedan skall jag till jobbet...

Tack C för de fina blommorna och tack M och M för de underbara keramik sakerna jag fått. Tack för att ni finns=)

Kram

Livet..

Ibland händer saker som verkligen får en att tänka till lite extra. Saker som får en att förstå att man inte ska ta allt för givet här i livet. Att man skall stanna upp och krama om sina nära och kära lite extra. I Söndags kväll var ett sådant tillfälle. Lilleman har varit lite krasslig några dagar. Feber och hosta. En släng av förkylning helt enkelt... Hans mamma suckar och tänker, inte nu igen. Ger alvedon, tröstar, kramar och tar hand om. Tycker att det varit lite väl mycket sjukdomar nu det sista. Men så är det väl när man precis börjat dagis.

I Söndags så var han precis som tidigare dagar febrig, rosslig och hostig. Ville inte äta och knappt dricka... Så det var bara till att ge alvedon, trösta, ta hand om och krama. Helt plötsligt så tycker jag att han andas konstigt. Det hörs liksom ingenting, inget rossel vilket det gjort de senaste dagarna. När jag tittar på honom grips jag av panik, han är helt vit i ansiktet och läpparna börjar bli blå och det ser ut som att han sover. Jag rusar ut med honom på trappen utanför vårt hus och skriker till min man att han skall ringa efter en ambulans. Jag försöker få liv i honom. Funderar på hur det nu var man gjorde hjärt och lungräddning på barn? En utbildning som jag gått för inte så längesedan och i "vanligt" tillstånd inte skulle ha några som helst problem att ge. Funderar på vad de människor som går förbi tänker när jag står här och skriker på mitt barn att han ska vakna, funderar på om han ska dö i min famn.. Under dessa minuter hinner jag tänka massor. 3 minuter känns som en evighet. Helt plötsligt krampar han i min famn... Hela kroppen spänns och ögonen vid öppnas. Sedan viskar han mamma och allt är över. Han sover i min famn. Ambulansen är påväg och vi blir tillsagda att undertiden vira in honom i ett blött badlakan och ställa oss vid ett öppet fönster. Lilleman har drabbats av feber kramper. Något som barn kan göra när deras temp stiger kraftigt. Det är relativt vanligt och inget direkt farligt. Men det ser sjukt läskigt ut och är helt klart det värsta jag varit med om i hela mitt liv.

Idag myser jag och lilleman. Han har hosta och feber. Jag ger honom alvedon, tröstar, tar hand om och kramar om honom extra extra hårt.

Ta hand om varandra