
Jag knyter åt mina löparskor och springer en sväng med en vän. Så befriande. Vi springer i skogen. Så vackert. Så levande. Jag gör rabarber kräm till min son. Jag tänker tillbaka på när jag var liten och min mamma gjorde rabarber kräm till mig. På sommaren. Vi var i stugan i Varberg. Det var varmt. Precis som idag. Jag åt det med kall mjölk. Sittandes utomhus i gräset, barfota. Det var så gott. Min son slurprar i sig det. Han älskar det. Precis som jag gjorde. Han är barfota, sittandes i gräset. Igår var det morsdag. Min dag och alla mammors dag. En dag av fullständig lycka. Av värme och kärlek till min familj. Min mammas dag. En dag med många tankar. Många minnen. Många känslor och stor saknad. En dag då jag blir påmind om vilken tacksamhet jag bär på inombord. Tacksamhet till min mamma för att hon gjorde mig till den jag är idag. För allt hon lärde mig. Tacksamhet för att jag fick leva 21 år tillsammans med henne. Jag tänker tillbaka på den sista tiden hon var i livet. Mer död än levande. Hon ville in i det sista lära mig allt hon kunde. Som att betala räkningar. Som att laga mat. Som att tvätta. Som att vara ekonomisk. Som att ta körkort... Ja saker som är självklara att lära sitt barn. Hon ville så gärna få se mig växa upp till den jag är idag. Få se mitt barn. Min man. Mitt hus. Vara endel av vårt liv. Hon ville prata om livet. Om glädje. Om sorg. Om smärta. Hon ville krama om mig och säga att älskade du det kommer bli bra. Om ett tag. Hon ville linda in mig i bomull för att det inte skulle kännas lika jobbigt för mig när jag föll. När hon dog. När hon var borta. Borta för alltid. Ända till det sista andetaget ville hon lära mig. Inte lämna mig ensam i denna stora stora värld. Tillslut fick hon ge vika för sin sjukdom. Min mamma. Min starka mamma. Var borta. Saknad. Jag blundade. Jag gick i en dimma. Ett tag. Men jag tvättade. Jag betalade räkningar. Jag lagade mat. Jag var ekonomisk. Jag tog körkort. Mitt liv gick vidare. Nu nästan 11 år senare tänker jag fortfarande på min mamma. Ofta. Jag har gått igenom glädje. Sorg. Smärta flera gånger om. Jag är vuxen. Det är så livet är. Idag är jag själv mamma. Så fantastiskt. Så roligt och så underbart.
Tack





