Jag har nu efter mycket funderande bestämt mig för att sluta blogga. Om det blir för gott eller bara en liten paus, det får framtiden utvisa. Det senaste har bloggen känts som ett måste och givit mig dåligt samvete. Så ska det ju självklart inte vara. Så nu lägger jag bloggandet åt sidan.
Mamma ser du vad dammigt det är ute idag. Storebrors kommentar när han tittade ut. Ja "dammet" eller dimman låg verkligen tung ute i morses men nu strålar solen från en klar blå himmel. Känns lite höstigt och det gillar jag. Har alltid gillat hösten starkt. Tända ljus och mysa under en filt. Även suget på att fixa inomhus vaknar till liv när hösten kommer smygande. Så nu får vi se vad för typ av projekt som vi kommer satsa på i höst. Finns ju dock inte så mycket tid till att fixa.. Men något skall vi nog hinna med.
Vi försöker suga det allra sista ur sommaren. Detta mellan alla de skyfall som kommit under helgen. Vi käkar plommon tills vi storknar och mamma och pappa försöker hålla sig något sånär vakna.. Igår var det den årliga cykelfesten i området där vi bor. En väldans trevlig tillställning för ca 70 personer. Vi hade nöjet att bjuda på förätt. Så klockan 17 knackade det på vår dörr och två par som vi ej träffat innan kom och åt med oss. Sedan cyklade vi vidare och avnjöt varmrätt och efterrätt på två andra ställen. Det hela avslutades med en gemensam fest i en klubblokal inte så långt ifrån där vi bor. Första gången som vi var med och jag kan lätt säga att det inte var den sista. Ett roligt sätt att lära känna nya människor..
Att man kan vara 6 månader gammal och redan beundra sin storebror så mycket. Det är så härligt att se.. Deras kärlek till varandra. Att storebror faktiskt kan tycka att det är helt okej att leka lite med dem ibland. Idag körde han omkring dem i sina gå stolar.. Alla tre ut klädda till pirater. Mamma med hjärtat i halsgropen, då det kan gå ganska tufft till ibland. Men antar att de små är och kommer bli ganska härdade små prickar. Detta var innan vi hade en liten foto session inne på kontoret. Ja stackars barn som skall ställa upp på mammas påhitt.. Men lyckades ju fånga dem på bild alla tre iallafall. Inte det lättaste alltid och ja det är min iphone storebror har. Han använder den nästan mer än sin mamma just nu. Youtube är det som gäller.
Jag snöade in på wordfeud. Alfapet. Någonstans i den sömlösa natten. I dimman.. Yrvaken. Funderandes på långa ord. Mitt emellan allt spring fram och tillbaka till barnens sängar funderade jag ut så långa ord jag bara kunde. Slog bort tröttheten. Ja. Jag var faktiskt bättre än vad jag trodde. På alfapet. Den höga febern slog till hos små killarna och förkylnings blåsor på store brors tunga. Gråt och o tröslighet.. Stackars dem och stackars oss... Sliten mamma. Sliten pappa. Ibland känns det som att o tillräckligheten tar kål på en. Just de nätterna.. Då räcker vi verkligen inte till. Vi gör inte det och då känns det tufft. Väldigt tufft. Morgonen gryr. Barnen frisknar till. Jag öppnar mina grusiga ögon.. Trött. Ja. Jag är så satans trött. Det är tufft att vara tre barns förälder. Baske mig. Djupa andetag. Hinna med alla. Vill inte stressa. Hur gör ni? En vardag med tre barn. Barnen sover. Jag lägger mig på soffan. Tar min iphone och spelar lite alfapet. Funderar på något annat en stund..I morgon är en annan dag.
En varm kväll i Varberg med min fina barndomsvän K. En flaska Rosé, ett dopp på damernas och en god middag på sociten. Bara jag och hon. Livskvalite på hög nivå.
Altan häng. På vår nybyggda altan. Ljuvigt. Finns fortfarande mycket att pilla med. Men ändå. Nu kan vi hänga. Här. Igår gick mannen på semester. Nu är vi tillsammans. 
Vi ligger och drar oss i sängen. Storebror och jag. Till musses klubbhus. Små bröderna sussar gott fortfarande. Denna natten har helt klart varit den bästa. Små killarna åt gröt samt en slurk ersättning vid 19.30 igår. Sedan vaknade de klockan 5. KLOCKAN 5.. Tack för det!! För en småbarnsfamilj så är detta mycket stort. Plötsligt när man som minst anar det. Så händer det. Liksom. 
Lycklig i maggropen. Kittlande. Känsla utav lättnad, lugn och harmoni. Kanske för att vardagen flyter på så bra. Små killarna växer för fullt och blir mer och mer medvetna om sig själva, varandra och allt runt omkring. Så roligt att få se alla de små framstegen. Att få se deras kämpande med att få ordning på sina små kroppar. Deras utforskande. Mage, rygg, rulla runt hit och dit... Deras medvetenhet och igen kännande. Deras skratt som bubblar ända ifrån tårna. Underbara barn!! Att nu veta vad de vill ha för att må bra känns så skönt. Att veta när det är ett mat gråt eller ett trötthets gråt eller ett mamma jag vill bara ha lite mys gråt. Jag har längtat efter detta.. Att veta vad de vill ha. 4 månader är baske mig en magisk gräns.. Iallafall när man har tvillingar. Så känns det. 
