Om helgen..

Vi packade bilen överfull och drog till Stockholm. Stora familjen. Student firande och familje mys i några dagar. Härligt och välbehövligt!! Vi åt storebrors favorit. Prinskorv och körsbärs tomater på park bänken, vi strosade på staden och lyssnade på gatu musikanter, vi njöt och vi skrattade. Tillsammans. Jag shoppade. Även det behövligt. Sol. För att vara den första trippen vi gjort sedan killarna kom så måste jag säga att det gick väldans bra. Lite slitigt men väldigt mysigt. Men några nätter i svärfars lilla fina etta räcker för vår familj.. Vår stora familj. Hihi!!

Annars. En extra liten tanke till min lilla mamma idag. Saknar dig!

KRAM

Fortsättning..

Tystnaden råder. Alla barnen sover. Fortfarande... Du milde tid. Det här händer inte. Aldrig. I detta huset är det oftast uppstigning kl 5.30. Så den här stunden ska jag suga lite extra på. Självklart borde väl en annan också sova. Men en lugn morgonstund helt för sig själv är nästan mer värdefullt än några fler minuters sömn. Så här sitter jag och myser med min lilla blogg. Min lilla blogg som jag just nu inte riktigt vet vad jag ska göra med. Lider allt som oftast av extrem blogg torka..Nu. Inläggen blir glesare och glesare och dess innehåll blir allt tråkigare. Känns det som. Ska ta mig en ordentlig funderare på detta. Kanske en paus. Säg gärna vad ni tycker.. Lite inspirations tips. Mottages gladeligen. Nu ropar storebror. Dags att ta tag i den här dagen. Tack för vår lilla mysiga stund tillsammans.

Puss

Tut tut..

Träningsvärk som heter duga. Onsdagens träning med finfina Johanna har verkligen satt sina spår. 30 minuter. Perfekt för en tre barns mamma som mig. Jag tid. Mig tid. Egen tid. Jag kämpar hon puschar. Så gött. Men aj så ont... Härligt!!! Att ha kommit igång med träningen. Igen. Underbart. Nu ska dom bort. Gravid kilona. Bort bort bort..Några kvar. Nu kör vi. Alla ord i en enda röra. Idag. Lycklig!!! Tjooo!!

Puss

Färg..

En förkylnings omgång har passerat. Igen. Först jag. Sedan storebror. Immunförsvar är inte det bästa. Just nu. Små pluttarna har också varit lite små hostiga och täppta i näsan. Stackars. Men nu är vi på fötterna igen. Mannen drog till Lund idag. Borta till i morgon kväll. Så inatt blir det första natten själv med barnen. Spännande..

Bilder från vår gäst toalett.. Ja för lite färg i vårt annars så vita hem. Hehe. Tvål från green gate handukar från pip.

Pussen

Min vän..

Vi beger oss snart ut i solen. Igen. För att hämta storebror på dagis. Har en förkylning hängande över mig som får även den kortaste promenad att kännas milslång.. Vi hänger mycket på min väns altan just nu. De har både altan och trädgård. Lyxigt. Vi har ingetdera. Snart. Kanske. Hoppas. Tid. Behövs. Hon har lärt mig att dricka kaffe. Min vän... Bra eller dåligt... Nja sådär kan väl tyckas. När jag inte tyckt om det innan. Men det behövs i mitt liv just nu. Lite kaffe mycket mjölk och jag blir pigg och glad. Så låt det väl bli en last då. Jag är ju snart 33 år. Jag har lärt henne att dricka vin. Min vän. Rosé. Snart får det bli röd vin tror jag allt. Men en sak i taget. Det är bra tycker jag. Att hon börjar gilla vin. Min vän. Nu kan vi göra det tillsammans. Dricka vin en varm sommar kväll på vår altan. Härligt!! Nu ska bara den satans altanen blir färdig också. Men bra grym är hon min vän.. Läs om henne och hennes resa.

Pöss på er!!!!

3 månader..

Ett ton mindre grus i ögonen och en hjärna som fungerar betydligt bättre. Ja så ser det ut några dagar senare. Piggare, klarare och gladare. Den härliga berg och dalbanan... Så är det. Era kommentarer de värmer så gott ska ni veta. Ni är fina ni. Tack. Herregud lite dåligt med sömn i några månader. Vad gör väl det om hundra år.? Så känns det. Idag.

I morgon firar vi tre månader..

Deras kloka blickar, deras gulliga skratt, deras knubbiga ben, deras mjuka hud, deras underbara doft.. Älskade fina barn..

Trevlig helg

Så underbart..

Den återvände. Tröttheten. Det krävdes inte många nätter med alldeles för lite sömn för att vara där. Igen. I dimmans värld. Den slöa hjärnans värld. Marginalerna är så små så små. Två tre nätter med dålig sömn och sedan är man på botten. Igen. En hostig och febrig storebror som bara vill ha mamma i sin närhet och vaccination för två 12 veckors bebisar som resulterade i extrem gnällighet och ett ännu större behov utav närhet även från dem. Den växande o tillräckligheten. Det var det som behövdes för att börja på ruta ett. Igen. Att vara tre barns förälder till tre småttingar är baske mig ingen lek. Det är nog det allra svåraste jag gjort i hela mitt liv. Tro mig. River håret och frustar ut... Försöker bita ihop och orka. Jag ska inte ursäkta mig. Det är fanimig så jävla skit jobbigt. Just nu. Ibland. Då och då.. Men tala om för mig. Hur får man livet att gå ihop med tre små barn på allra bästa sätt. Hur gör man? När tre års trotsen gör sig påmind och stubinen bara blir kortare och kortare och tröttheten hänger som ett tjockt täcke över en. Det är en svår nöt att knäcka.. I natt skall jag fundera ut en bra lösning...

Kram på er