Det viktigaste..

Solens strålar värmde mitt ansikte. Idag. Det behövs i denna sömnbristna kropp. Sömnen. Tiden också.. Jag hinner inte med allt jag vill. Det är jobbigt. Min kropp säger nej mina tankar säger annat. Jag är van vid att hinna. Få till det så att allt blir gjort. Men jag har fått släppa taget. Skönt. Skrämmande. Nyttigt. Ja det är väl så. Mest nyttigt antar jag. Iallafall längre fram. Just nu är det en kamp. En kamp som skall vinnas. Sedan ett redskap för livet liksom. Det tar ett tag att komma dit. Att vara här och nu. Att lära sig att släppa saker. Att göra det senare. Att se det viktigaste. Inser nu att livet med tre små fantastiska barn får mig att prioritera om helt och hållet. Bloggen du är ett av mycket som blir lidande. Förlåt. Men just nu är det så.

Tack snälla farfar för din insats idag. Nu ska jag lägga mig i vårt ny tapetserade sovrum och sova en stund innan det är dags för nästa matning.. Imorgon är våra små grabbar en månad redan. Det går undan. Natti natti på er!!!

Idag..

Jag ler. Idag är en sådan dag. Det känns så skönt. Det flyter på så bra. Småttingarna växer för fullt. Mycket matande och lite sömn blir det. Idag gör sömnbristen inget. Imorgon kanske jag gråter... Hormoner och sömnbrist. Bra kombination. Storebror har gått sin första dag på dagis idag sedan brorsorna kom. Att det gick bra värmer gott i mamma hjärtat.

Mannen hann med en tur till Göteborg i helgen, för att hämta vårt nya soffbord. Från möbelgrossen. Verkligen på tiden med ett nytt soffbord.. Jag ler..

Kram Kram

Luft..

Jag vaknade. Inatt. Av min dröm. Jag drömde att jag fortfarande var gravid. Om det tunga och det jobbiga. Den sista tiden. Jag skulle precis väcka min man för att be honom hjälpa mig att vända mig. Då jag kom på att våra små prinsar är ju här nu och vända mig det gör jag ju lätt som en plätt. Härliga känsla!! Hade inte mina mega bröst varit i vägen så hade jag ju till och med kunnat sova på mage nu..Hihi!! Igår tog jag en promenad. Själv. Andades. Det var längesedan sist. Så skönt att vara ute. Våra små killar är riktigt duktiga på att ta flaska nu så jag kan faktiskt gå hemifrån en stund. Själv. Jag behöver inte oroa mig för att de ska vakna och vill ha mat. Jag och storebror kan också hitta på roliga saker. Bara jag och han. Det är kul. På söndag ska vi gå på bio då följer även pappa med. Farmor och farfar är med småbröderna. Vi ska åka buss till stan. Han längtar. Jag och pappa också.

Önskar er alla en underbar helg!!

En dag i taget..

Vi strosar omkring i pyjamas halva dagen, hämtar in morgon tidningen sent på eftermiddgen äter frukost när det närmar sig lunch och känner oss allmänt sega i kolan av sömnbristen men oj vad vi njuter av att vara hemma. Samlad hela familjen. Det är en stor omställning måste jag säga. Större än vad man någonsin kunnat föreställa sig. Att ha en 2 1/2 åring och två stycken bebisar som alla kräver sitt. Man känner sig inte tillräcklig nog. Men för varje dag som går kommer man in i det mer och mer och vi skapar nya rutiner. För att allt ska fungera så smidigt som möjligt för alla. Mellan matning och blöjbyten läggs så klart all fokus på storebror. Omställningen för honom är stor, kanske till och med störst. Varit några tuffa dagar för honom... Inte så konstigt. Att mamma och pappa kommer hem med två ny personer efter 10 dagar sätter ju sina spår. Men nu är vi kompletta och allt blir bara bättre och bättre. Jag är en så lycklig och tacksam mamma till tre underbara killar..

Tack C för de underbara tavlorna..

Kramar

Lycka, längtan och saknad

Allt det lilla. De små händerna, de små fötterna, de små små naglarna. Allt så perfekt. De små knytena som doftar så underbart. Kärlek och värme. Det mjuka. Knorrandet. De små grimaserna Bebis kräks, bebis bajs och mamma mjölk..Sond matning och pumpning av bröst. En degig mage. Eftervärkar. Minnet utav att de två små underverken nyss låg i magen. Fantastiskt. Liv. Ja allt i en härlig blandning. Dimmiga nätter och dimmiga dagar. Morgon eller kväll? En förkyld son därhemma. Hög feber och hosta. Att inte kunna finnas där för honom. Gråt och smärta i hjärtat. Längtan och förtvivlan.. Att inte få komma hem förrän han är frisk. Frustration. Vill nu... Att vara en otillräcklig mamma..

Tacksamheten till all hjälp vi fått under denna tiden när vi varit på neo...Den är enorm. Hade aldrig gått utan er.. Kärlek! Alla de fina kommentarena..Värmande!! Ni är så fina..

Tack!!!

En liten hälsning..

Dagar, veckor, månader av längtan och väntan är nu äntligen över. Den 7:e Februari kl 02:41 och 02:48 föddes våra fantastiska killar. 2510 samt 2760 gram tunga 45 och 48 cm långa. Lycka.Total lycka..

Vi lever nu i vår lilla bubbla på neonatal. Våra små gryn behöver lite tid här för att vila och äta upp sig innan vi får åka hem. Längtan efter storebror där hemma är stor..Men snart är vi samlade hela familjen. Snart. Jag och alla mina killar..

Stor kram

4.5 kg bebis..

Sovmorgon till 10.30.. Japp så blev det denna morgon. Underbart! Behov av mer sömn. De nattliga rutinerna består ju nu förtiden av toa besök och att försöka vända mig i sängen.. Med mannens hjälp. Magen är för tung för att kunna vända den själv. Funderingar och åter funderingar. De få timmar som jag sover drömmer jag väldigt otäcka drömmar. Märkliga drömmar.

Besök på specialist mödravården idag. Ca 2200 g resp 2300 g väger våra killar nu. Fantastiskt! Så litet litet men ändå stort nog. När man väntar en äggs tvillingar så rekommenderas igång sättning runt 37 fullgångna veckor. Tiden får utvisa vad som händer. Förvärkarna speciellt på kvällarna blir kraftigare och kraftigare så jag hoppas på att förlossningen startar av sig självt.

Varm kram till dig!