
Kan pappa sätta sig på stolen en stund? Nej, jag kan stå här borta med Filip? (Försök att få en 2 åring att sitta still i ett rum fullt med saker som man inte får röra). Nej, det är nog bäst att du sätter dig ner. Min man sätter sig på stolen jämte mig och tittar stor ögt på skärmen. Lilleman lever rövare. Men för oss står tiden stilla... Som ni ser här på skärmen så ser vi ett litet hjärta som slår. Men tittar vi här uppe så ser vi ett till litet hjärta som slår. Två små hjärtan som bankar kära ni. Tankarna flyger igenom mitt huvud. Konstiga tankar.. Vadå har den lilla krabaten i min mage två hjärtan, eller vadå? Nej, förnuftet säger självklart inte, men tankarna flyger iväg.. Lilleman välter en sop tunna. BOOM!! Va, vadå är det TVILLINGAR????? Jag och min man tittar på varandra. Ska vi skratta eller gråta, ska vi bara gå därifrån och låtsas som inget har hänt? En skräckblandad förtjusning stiger som inte på denna jord går att beskriva.. Omtumlade och lyckliga går vi därifrån. Min man, min son, mina små bankande hjärtan i min mage. Jag går förstås också med men min hjärna är någon helt annanstans. Vad ska vi ha för bil älskling? Min mans första fråga. Ja, du vad ska vi ha för bil? Kan man säga att det är en ganska så typisk manlig fråga.. Några dagar därefter fyller mannen 30 år och kort därefter lilleman 2 år. Det är full rulle hemma med kalas, fest och allt därtill. Jag pendlar mellan festmåltider och toa besök, säng liggande ena stunden och fest klädd med ett leende på läpparna andra stunden. Mår så fruktansvärt illa...BLÄ! Vi packar våra väskor och drar till Cypern. Hela familjen.. De små bankande hjärtan i min mage får också åka med. De likaså sin mamma uppskattade kanske inte värmen lika mycket som mannen och sonen gjorde. Men många underbart roliga och mysiga stunder hade vi och framför allt vi hann landa i allt. Nu är det skönt att vara hemma. Efter ultraljud och tester är det nu skönt att kunna berätta om vår "lilla" hemlighet. Så här sitter jag nu med magen i vädret, smått lönnfet,brösten stora som meloner och om jag jämför med tidigare graviditet en känsla av att vore i vecka 25 kanske 30. Hm.. Jag är i vecka 14..
Men jag känner mig väldigt lycklig, förväntansfull och pirrig..
För håll i hatten, går allt som vi hoppas på så ska jag fasen i mig bli tvilling morsa...
KRAMAR